oriental-dj

Jag spelar mest arabisk populärmusik, huvudsakligen från Egypten men också Libanon. Men dom flesta arabiska artister, vilket land dom än kommer ifrån hamnar förr eller senare i Cairo, arabvärldens kulturella huvudstad. Samira Saed från Marocko, Warda från Algeriet/Frankrike, Hamid el Shari från Libyen, Saber el Roubai från Tunisien, Kadim al Sahir från Irak, listan tar inte slut.

I Egypten finns grovt räknat två sorters popmusik. Den mer 'västerländska', urbana musiken kallas Al-jeel. Amr Diab är den nu största stjärnan i den här genren, hans al-jeel är ibland så smäktande att den kallas mediterranean. Shabi kallas landsbygdens och förorternas mer oborstade tongångar. Och då är Hakim killen vi pratar om först. Gränserna mellan dom här stilarna är dock flytande. Amr Diab kan vara väldigt traditionell, men då på ett mer 'skolat' sätt. Han är utbildad vid musikalisk akademi. Hakim å sin sida har gjort en hel del grejer framför allt på senare tid som man inte gärna kan kalla annat än mediterrant. Jag tänker på duetten Ya Albi med merenguesångerskan Olga Tanin på skivan Talakik, vilken monsterhit. Hakim är också, precis som många andra arabiska artister galen i symfoniorkestrar, stråkar och liknande. Och det är bara äkta vara som gäller.

Sen lirar jag också raï och annan algerisk musik, som inte sällan nu för tiden, spelas in i Frankrike av fransmän med algeriska rötter eller av musiker i exil. Det har ju pågått ett numera avsomnat inbördeskrig i Algeriet sedan i början av 90-talet när islamister höll på att vinna landets första fria val och regimen annulerade resultatet. Raïmusiker som hade för vana att varken spotta i glaset eller ignorera livets realiteter vare sig det gällde kärlek och sex eller exil och arbetslöshet i sina texter var inte populära i någondera lägret. Cheb Hasni är väl den mest kända av de mördade musikerna, frid över hans minne.

Jag kryddar alltid med orientalisk musik från angränsande kulturer. Då blir det gärna en och annan turkisk och persisk dänga samt lite bellydance. Indisk musik som bollywood eller bhangra brukar också slinka med. Det beror lite på var jag spelar, vem, öh jag menar vilka som dansar samt vilka nya skivor jag har skaffat eller snarare fått tag på.

För närvarande spelar jag på klubben Oriental Ballroom på Café Ariman i Lund. Jag försöker också etablera en orientalklubb i Malmö på Tangopalatset, jag har dock i skrivande stund inte hunnit att lira där mer än en gång men hoppas givetvis på mer. Sen dj'ar jag regelbundet på Re:Orient i Stockholm. Jag har också spelat på Jericho, Inkonst och KB i Malmö samt på Mejeriet, AF, Smålands och andra ställen i Lund.

Stora eller välsorterade skivaffärer brukar endast kunna ha en eller annan arabisk eller orientalisk samlingsplatta samt kanske några Khaled. FåR i Lund där jag bor har alltid haft lite mer än så. Sen kan man ju alltid köpa skivor på Multi Kulti på St Paulsgatan i Stockholm. Även om dom är bäst så har dom luckor i sina skivbackar som jag försöker fylla genom att åka ut och handla skivor på Orient Musik i Rosengård i Malmö. Teheran Livs vid Möllevångstorget i samma stad förser mig med persisk musik.

Jag har (som mitt dj-namn antyder) en hel hög med raïplattor. Raï är väl den enskilda orientaliska musikstil som vanliga skivaffärer trots allt kan hjälpa till med. Men de mindre och nyare artisterna är svårare att hitta. Så varje gång jag eller nån jag känner åker till Paris får dom köpa lite raï och fransk hip hop med sig hem. Turkisk musik slog ju med Tarkan men är väl heller inte det lättaste att hitta i normala skivaffärer. Så det blir en del semesterskivor därifrån också, jag åkte själv till Istanbul för några år sedan, härlig stad. Jag brukar också få en hel del skivor av mina mest devota gäster, det känns alltid speciellt, och det har hänt mer än en gång att jag har fått något för mig nytt och spännande. Tack alla ni som har hjälpt mig på detta sätt!

Jag har alltid haft en viss fallenhet för det smaklösa. Alla dj's med fett dansgolv har en sådan svaghet.

Jag har spelat en hel del musik från Östeuropa och Balkan genom åren. Framför allt grekisk musik. Numera spelar jag gärna Shantel-remixar och annat från Bucovina club (alltså uppklubbad rumänsk zigenarmusik) samt rysk musik från klubben Russendisko i Berlin. Inte så orientaliskt kanske men jag har aldrig dragit mig för att göra en och annan utomorientalisk utflykt för att feta upp stämningen. Så till exempel pluggade jag thailändaren Leo Puts oförglömliga latinodoftande superhit Man in love (så heter skivan i alla fall, ett av mina problem är alla dessa främmande alfabet) rätt hårt för några år sedan. Jag har alltid haft en viss fallenhet för det smaklösa. Alla dj's med fett dansgolv har en sådan svaghet. Och Elvis Crespo från Dominikanska republiken levererade ju för inte så värst länge sedan en hänsynslös megahit, Suavemente, som jag inte heller hade hjärta att lämna därhän. Nuförtiden brukar jag spela några baile funk-spår. Snacka om röj, tur att jag inte förstår texterna. Jag har emellertid funderat på att lära mig arabiska på nått mer organiserat sätt. Jag vill gärna förstå kärlekstexterna på mina skivor… och snacka lite arabiska med mina gäster.
Jag har också spelat en hel del från Afrika söder om Sahara och från Afrikas horn. Det senaste som tog mig på sängen för nått år sedan var västafrikanska African Disco. En samling 70-talsdiscolåtar som återigen bevisade att hur mycket man än har hört finns det alltid nått svängigare kvar.

Jag spelar ju förstås inte bara mina senaste skivor. Det finns låtar och artister jag alltid kommer tillbaka till. Jag har nämnt några. I runda slängar är säkert en fjärdedel av låtarna jag spelar en normalkväll nån slags klassiker. Önskemål faller ofta in i den kategorin:

Habibi! (förhoppningsfullt)

Jaa! (blink, blink)

Men snälla kan du inte spela Habibi? (Ibland med tillägget) Jag skall gifta mig! (eller) Min kompis fyller år!

Du menar Habibi (nour el ain) med Amr Diab. (sakligt)

Ja! (lyckligt)

Okej, om en liten stund. (förtroendeingivande nickning)

Jag spelar den låten rätt ofta. Amr Diab har gjort massor av feta hits, typ i snitt en per platta och vi är väl uppe i minst ett tiotal, jag får räkna på det där. Jag har inte hans tidigare plattor. Faktum är att jag inte är så intresserad av artisterna som av deras låtar men jag kan säga så här att en av mina kvinnliga vänner anser att Amr Diab är en riktig pudding.

Habibi betyder förresten älskling. Det första arabiska ord jag lärde mig, strax innan alb som betyder hjärta, ja det var ju inte sant, vi har ju en hel massa arabiska låneord i svenskan, och sen kunde jag sedan tidigare ins'allah – om gud vill – och salam aleikum – goddag/guds frid. Det var för övrigt Gambias dåvarande konsul här i Sverige Carl Davidsson som för ganska många år sedan på ett fik i Simrishamn lärde mig vad ins'allah betydde, jag hade genast svar på tal:

Om gud vill och skorna håller!