spellista mars 06

March 25, 2006

Följande låtar är relativt nya. Äldre låtar som dyker upp på repertoiren redovisas separat, på andra/framtida listor. En del låtar och artister har jag dålig koll på för tillfället, eftersom jag inte har hunnit få någon översättning på konvoluten ännu.

  1. Amr Diab Allah La Yehremny Minnak
  2. Amr Diab Khad Alby Ma,ah
  3. Shantel Ya Rayah rumänsk cover på Rachid el Dahmanes raïklassiker
  4. Dr Bajan Rasputin rysk cover på Boney M(!) som jag spelar på Oriental Ballroom men kanske inte på en mer strikt orientalklubb
  5. Vasile Armeanca Alilili Monica mahala – romskt förortsröj från Rumänien
  6. Yulduz Usmanova Kunglim Guli Uzbekisk diva
  7. Mansour Doorooghgoo teherangeles pop (exilpersiskt)
  8. Sohir Zaki Shik shak shok egyptisk bellydance
  9. Carole Samana Gheli Alayi
  10. Nancy Ajram Ah W Noss nya egyptiska stjärnskottet
  11. Nancy Ajram Taala Ya
  12. Nancy Ajram La Teloum
  13. Lucky Johal Captain Bhangre Da New York bhangra
  14. Bally Sagoo Bottlan Sharaab Diyan
  15. Saïan Supa Crew La patte fransk rap
  16. Skalariak Wodka Revolution rysk 'folkrockska'
  17. Cheba Fati Wine ya l'Mhabelni raï från Marseilles
  18. Cheba Fati Achactek Ma Alabaliche
  19. Cheba Fati Alah Tahadrou Fya
  20. Cheikha Rimitti N'ta Goudami 'protoraï'
  21. Groupe Hanini Sidi H'bibi 'partyraï'
  22. Ehab Tawfik Heya Naksak
  23. Nawal Khalletni Ahebak libanesisk disco
  24. Hasna Marsoul il hob marockansk ny stjärna
  25. Hakim Khabar Abyead
  26. Assi al Hillani Taran
  27. Gülsen Sarisinim turkisk hit
  28. Hamada Shakbata wal-khabata egyptisk hit
  29. Rayan Amali Kabir egyptisk hit

jubel-dj.jpg

Advertisements

Cheb Oman?

March 20, 2006

Varför kallar jag mig Cheb Oman?

Fram till 1997 var jag dj Richard men när jag skulle spela på klubb Re:Orient och fick frågan vad jag kallade mig insåg jag att dj Richard inte dög riktigt. Egentligen spelar det ingen roll men dj;ing är trots allt showbusiness och lite kul ska man ju ha. På den tiden spelade jag mer raï än vad jag gör nu. Inte så att jag tycker mindre om raï nuförtiden, inte alls, men jag hade helt enkelt inte lika mycket egyptisk och libanesisk musik som nu.

Den första orientaliska skiva jag köpte var Kutché. 1989. Jag gick hem och la vinylen på skivspelaren, med vissa förväntningar. Jag hade läst en kort blänkare i en kvällstidning där det stod om någon slags arabisk 'blues' och jag tyckte att det lät spännande. Jag har alltid varit intresserad av orienten. Vare sig det gäller mat, kläder, 'bilder', politik, religion, kultur eller historia. Vid den här tidpunkten hade jag precis kommit hem från min andra Indienresa. Min budget hade varit sanslöst låg och jag hade inte tänkt på att köpa nån musik. Jag hade precis börjat dj;a, mest rock'n'roll, och kände ett behov av att hitta nya grejer att krydda mitt set med.

Khaled tog mig med storm. Jag tyckte Kutché var ultracool. Jag spelar den fortfarande då och då. Den är nog, delvis av sentimentala skäl, min orientaliska favoritskiva och jag tycker också, även om konkurrensen är rätt hård, att Kutché är Khaleds bästa platta. Men min favoritlåt med Khaled är Raba-Raba från plattan Kenza från 1999.

Jag letade men hittade inte så mycket mer raï vid den här tidpunkten. Dock samlingsplattan Rai rebels som innehöll superhiten N'sel Fik av Chaba Fadela och Cheb Sahraoui samt skivan Nights without sleeping av magiska Chaba Zahouania. Vilka sanslösa plattor! Tyvärr lyckades jag inte få så många andra att tycka så även om jag pluggade en eller annan raï-låt varje gång jag spelade.
Sen hittade jag Multi Kulti i början av 90-talet och köpte en platta med Asha Bhosle som jag alltid spelade första spåret, Khub Chena Chena, på. Där hittade jag också samlingsplattan the best of Turkey med låtar av Ibrahim Tatlites och andra turkiska superstjärnor. Just Tatlites har jag följt upp och spelat mycket genom åren. Men den stora orientaliska favoriten på mina dåtida dansgolv, från just den här skivan, blev I love you av Ümit Besen. Det kommer fortfarande kompisar från förr och önskar den låten. En grekisk orientallåt, som jag hade hört på P3, som jag brukade spela vid den här tiden var Aman av Dante. Inte så att den var nån sommarplåga direkt men den låg på nån slags andrarangsspellista ett tag. Jag hittade singeln på Ginza för ingenting och femtio nått halvår senare. Sen kom Didi. Vilken låt. Och jag hade glädjen att uppleva Khaled live några gånger i den vevan. På Mejeriet i Lund och på Hultsfred. Cheb Mami såg jag tillsammans med en kompis och ett femtiotal andra tokfnattande raïdiggare på Roskilde.

Men jag hade inte riktigt fått idén att spela huvudsakligen eller bara orientaliskt, det hade jag varken skivor eller klubb till ännu. Inte förrän jag 1996 började spela plattor på Café Ariman på klubben Kapuschong som drevs av gamla Creepsorganisten Hasse Ingemansson och Mårten Sandén från Ramblin' Records och märkte att folket som hängde på Ariman var öppna för orientaliska tongångar. Så växte mitt orientaliska set fram organiskt accelererande.
1997 hörde jag för första gången Amr Diab och Warda och en del andra egyptiska artister och drabbades av någon slags uppenbarelse. Jag hörde också talas om klubb Re:Orient i Stockholm, via Magnus Multi Kulti som ju var/är resident-dj där, och undrade om dom inte ville prova mig som gäst-dj. Det var 1997 eller 98, tror jag.

chebarna och chabarna var inte gamla och visa utan unga och arga. Dom sjöng om sex, alkohol, arbetslöshet, kärlek, exil… till en musik som var en mix av mötet mellan olika musikaliska traditioner, även västerländska, i den syndiga hamnstaden Oran

Jag spelade massor av raï. Då borde jag ju kalla mig Cheb. Jag var ju ex-punkare. Och raï är ju rebellmusik. Cheb, eller femininformen chaba, betyder ung. Motsatsen till cheikh eller cheikha, som den gamla tidens musiker kallade sig. Cheikh betyder gammal eller snarare herre, underförstått fin herre. Cheikherna sjöng om traditionella ämnen, frihetshjältar och annat uppbyggligt. Men chebarna och chabarna var inte gamla och visa utan unga och arga. Dom sjöng om sex, alkohol, arbetslöshet, kärlek, exil… till en musik som var en mix av mötet mellan olika musikaliska traditioner, även västerländska, i den syndiga hamnstaden Oran. Den kanske viktigaste enskilda ingrediensen var de kvinnliga festsångerskorna som på trettiotalet tog steget från traditionell bröllopsunderhållning till de små nattklubbarna i källarplanen i den judiska stadsdelen. Legendariska Cheikha Rimitti, som spelar på Re:Orient festival i sommar, började sin karriär på dessa klubbar. Den som vill veta mer om raï kan konsultera mina länkar.

Så långt Cheb. Jag heter Öhman. ta bort prickarna och det onödiga h;et så har vi ett arabiskt land. Oman. Vad kan vara mer passande. My name is Oman, just like the country.

Jag tänker Bobby Peru och Wild at Heart.

Som grädde på moset täcker jag, med mitt dj-namn, nästan hela den geografiska bredden i musiken jag spelar, från Oran i väster till Indiska Oceanen i öster.

Orientalhits från förr

March 19, 2006

Jag spelar ju givetvis mina senaste skivor när jag dj'ar. Men det finns en del klassiker som aldrig slutar att fungera. Det beror till största delen på att den här genren lever ett eget liv i skuggan av den normala svenska mediastormen, (om man hade haft förmånen att bo i Cairo, Istanbul eller Beirut hade det förstås varit en annan femma). Låtarna blir inte utjatade helt enkelt. Man hör dom inte överallt, hela tiden, på radio, på stan, i affärer, på caféer, osv.

Jag ska till att börja med nämna några låtar som av olika anledningar har lyckats bli uttjatade, spelats sönder.

  1. Simarik av Tarkan. 'Pusslåten' är nog den orientaliska hit som har slagit störst i väst och därmed trots alla sina kvaliteter blivit lite tjötig. Men det finns ju andra Tarkanlåtar att tillgå. Karma är en platta som jag gillar.
  2. Mundian To Bach Ke av Punjabi MC som slog internationellt, som klubbhit, långt efter det att jag hade börjat tröttnat på den, men visst är den bra, den perfekta korsningen mellan dans-hip hop och bhangra. Jogi och andra låtar är dessbättre inte alls utjatade på samma sätt utan har mer den där eviga kvaliteten.
  3. Everyway that I can av Sertab. Detta gäller givetvis också alla andra orientaliska melodifestivallåtar exempelvis My number one av vår egen Elena Paparizou.
  4. Opa Opa av Antique och andra senare svenska orientallåtar som Boro Boro av Arash. Men det var inte så länge sedan sist jag spelade Tiki Tiki Kardo. Den råkar passa ihop med två av Amr Diabs senare hits – i mixningshänseende då.

Jag kompletterar kanske den här listan efter hand. Dom här låtarna spelar jag knappast på en klubbspelning idag, men kanske i ett annat sammanhang. Vid rätt tillfälle, när folk är extremt glada och det inte finns något annat sätt att ytterligare höja stämningen till en nivå nära ren lycka kan en av ovanstående låtar göra susen. men det är klart att Habib el Alb med Ehab Tawfiq, T'alit Malik med Najwa Karam eller Saharony Ellil med Ragheb Alama antagligen gör jobbet bättre. Sen kan jag tänka mig att spela vissa uttjatade låtar ibland – jag spelade Simarik igår kväll på Oriental Ballroom – eller på en privat tillställning, för mindre vana orientalister som behöver en aha-upplevelse.

Till kategorin eviga hits som inte har blivit uttjatade, det här är ju givetvis en värderingsfråga, jag kan personligen vara lite trött även på dessa låtar men dom har inte spelats sönder för annat än väldigt vana orientklubbesökare. Följande låtar är inte
numrerade efter betydelse utan bara i den ordningen jag kommer på dom. Kanske skulle jag annars ha satt Habibi (nour el Ain) på första plats och Habibi Dah (Nari Narien) på andra och först därefter Aicha, men va f… Jag bör kanske säga att det kan finnas variationer på stavningen av en del artister och låtar. Transkriberingen från arabiska är inte helt självklar, bl a med tanke på att språken i praktiken skiljer sig märkbart åt mellan olika arabiska länder.

  1. Aicha av Khaled, den har ju i och för sig blivit uttjatad som coverlåt men jag spelar den konsekvent som sista låt för kvällen, som ett slags signum, många människor älskar den här låten väldigt mycket, det är det viktiga.
  2. Didi av Khaled, nästan oöverträffad som orientalhit, går inte att tröttna på, jag brukar spela BBC's något kortare radio edit där inledningen har klippts bort och vi kommer rakt in i refrängen. Den här låten var ju faktiskt en smärre radioplåga när den kom men det var rätt så länge sedan.
  3. Habibi (nour el ain) av Amr Diab, jag höll på att få frossa första gången jag hörde den här låten, jag spelar den fortfarande ganska ofta, i en mild dansremix, den är ett vanligt önskemål.
  4. Elalem Allah av Amr Diab, ibland tar jag den här också eller i stället för Habibi (nour el ain). Det finns fler Amr Diab-sånger som platsar på den här listan exempelvis:
  5. Amarain av Amr Diab, jag brukar mixa den här låten med…
  6. Sidi Mansour av Saber el Roubai, dom passar bra ihop, äh det är en dj-pryl, jag räknar ju inte BPM-tal direkt men ändå.
  7. Amaneh av Diana Haddad, okrossbar libanesisk schlager, hade sopat banan med samtliga eurovisionsschlagervinnare genom tiderna, utan problem. Jag mixar inte ens bort inledningen när jag spelar den.
  8. Habibi Dah (Nari Narien) av Hisham Abbas, grym poplåt, saknar nästan motstycke som internationell hit, jag har den faktiskt på en indisk(!) bollywoodsamlingsplatta, den är egentligen värd en plats högre upp på listan men ta för all del inte numreringen på alltför stort allvar.
  9. Saharony Ellil av Ragheb Alama
  10. Habib el Alb av Ehab Tawfiq

Det finns ju massor av fler låtar till den här listan men tio är ju ett runt och bra antal för en lista. Jag har en del persiska och turkiska och indiska låtar som också skulle platsa på listan, jag får återkomma till detta. Listor, listor, listor.

Bellydancers

March 18, 2006

Jag spelade skivor för andra gången på Tangopalatset igår. Det gick riktigt bra även om det kunde ha varit lite mer folk, men det var många fler än första gången. Palatset är helt nytt och behöver arbetas in.
Igår hade vi besök av Anna Visser som dansar bellydance eller orientalisk dans. Ordet bellydance är svårt att slita sig ifrån eftersom det är internationellt etablerat och låter svängigt men egentligen är det lite missvisande. Utan att vara någon expert tycker jag hur som helst att Anna Visser är väldigt bra, engagerande och underhållande med personlig touch.
Jag har träffat Anna förr men aldrig sett henne uppträda. Jag berättade för henne att när jag spelade skivor på Re:Orient i Stockholm för någon månad sedan uppträdde Ülkü och Doris från Hawanem samma kväll – dom var hemskt bra – och dom kände till men hade inte träffat Anna Visser från Malmö. Ülkü och Doris diskuterade vilken typ av dans Anna egentligen sysslade med mer exakt – det finns flera olika stilar men där har jag inte mycket att tillägga. Anna kände väl till Hawanem men hade inte sett dem. Hon driver förresten en dansskola och jag tror hon fick nån ny elev igår.

Vi har haft orientalisk dans på Klubb Ariman (som Oriental Ballroom tidigare hette) några gånger för en del år sedan. Jag ska se till att vi har det igen då och då.

oriental-dj

March 16, 2006

forsommaren-05-296.jpg

Jag spelar mest arabisk populärmusik, huvudsakligen från Egypten men också Libanon. Men dom flesta arabiska artister, vilket land dom än kommer ifrån hamnar förr eller senare i Cairo, arabvärldens kulturella huvudstad. Samira Saed från Marocko, Warda från Algeriet/Frankrike, Hamid el Shari från Libyen, Saber el Roubai från Tunisien, Kadim al Sahir från Irak, listan tar inte slut.

I Egypten finns grovt räknat två sorters popmusik. Den mer 'västerländska', urbana musiken kallas Al-jeel. Amr Diab är den nu största stjärnan i den här genren, hans al-jeel är ibland så smäktande att den kallas mediterranean. Shabi kallas landsbygdens och förorternas mer oborstade tongångar. Och då är Hakim killen vi pratar om först. Gränserna mellan dom här stilarna är dock flytande. Amr Diab kan vara väldigt traditionell, men då på ett mer 'skolat' sätt. Han är utbildad vid musikalisk akademi. Hakim å sin sida har gjort en hel del grejer framför allt på senare tid som man inte gärna kan kalla annat än mediterrant. Jag tänker på duetten Ya Albi med merenguesångerskan Olga Tanin på skivan Talakik, vilken monsterhit. Hakim är också, precis som många andra arabiska artister galen i symfoniorkestrar, stråkar och liknande. Och det är bara äkta vara som gäller.

Sen lirar jag också raï och annan algerisk musik, som inte sällan nu för tiden, spelas in i Frankrike av fransmän med algeriska rötter eller av musiker i exil. Det har ju pågått ett numera avsomnat inbördeskrig i Algeriet sedan i början av 90-talet när islamister höll på att vinna landets första fria val och regimen annulerade resultatet. Raïmusiker som hade för vana att varken spotta i glaset eller ignorera livets realiteter vare sig det gällde kärlek och sex eller exil och arbetslöshet i sina texter var inte populära i någondera lägret. Cheb Hasni är väl den mest kända av de mördade musikerna, frid över hans minne.

j1.jpgJag kryddar alltid med orientalisk musik från angränsande kulturer. Då blir det gärna en och annan turkisk och persisk dänga samt lite bellydance. Indisk musik som bollywood eller bhangra brukar också slinka med. Det beror lite på var jag spelar, vem, öh jag menar vilka som dansar samt vilka nya skivor jag har skaffat eller snarare fått tag på.

För närvarande spelar jag på klubben Oriental BallroomCafé Ariman i Lund. Jag försöker också etablera en orientalklubb i Malmö på Tangopalatset, jag har dock i skrivande stund inte hunnit att lira där mer än en gång men hoppas givetvis på mer. Sen dj'ar jag regelbundet på Re:Orient i Stockholm. Jag har också spelat på Jericho, Inkonst och KB i Malmö samt på Mejeriet, AF, Smålands och andra ställen i Lund.

Stora eller välsorterade skivaffärer brukar endast kunna ha en eller annan arabisk eller orientalisk samlingsplatta samt kanske några Khaled. FåR i Lund där jag bor har alltid haft lite mer än så. Sen kan man ju alltid köpa skivor på Multi Kulti på St Paulsgatan i Stockholm. Även om dom är bäst så har dom luckor i sina skivbackar som jag försöker fylla genom att åka ut och handla skivor på Orient Musik i Rosengård i Malmö. Teheran Livs vid Möllevångstorget i samma stad förser mig med persisk musik.

Jag har (som mitt dj-namn antyder) en hel hög med raïplattor. Raï är väl den enskilda orientaliska musikstil som vanliga skivaffärer trots allt kan hjälpa till med. Men de mindre och nyare artisterna är svårare att hitta. Så varje gång jag eller nån jag känner åker till Paris får dom köpa lite raï och fransk hip hop med sig hem. Turkisk musik slog ju med Tarkan men är väl heller inte det lättaste att hitta i normala skivaffärer. Så det blir en del semesterskivor därifrån också, jag åkte själv till Istanbul för några år sedan, härlig stad. Jag brukar också få en hel del skivor av mina mest devota gäster, det känns alltid speciellt, och det har hänt mer än en gång att jag har fått något för mig nytt och spännande. Tack alla ni som har hjälpt mig på detta sätt!

Jag har alltid haft en viss fallenhet för det smaklösa. Alla dj's med fett dansgolv har en sådan svaghet.

j2.jpg

Jag har spelat en hel del musik från Östeuropa och Balkan genom åren. Framför allt grekisk musik. Numera spelar jag gärna Shantel-remixar och annat från Bucovina club (alltså uppklubbad rumänsk zigenarmusik) samt rysk musik från klubben Russendisko i Berlin. Inte så orientaliskt kanske men jag har aldrig dragit mig för att göra en och annan utomorientalisk utflykt för att feta upp stämningen. Så till exempel pluggade jag thailändaren Leo Puts oförglömliga latinodoftande superhit Man in love (så heter skivan i alla fall, ett av mina problem är alla dessa främmande alfabet) rätt hårt för några år sedan. Jag har alltid haft en viss fallenhet för det smaklösa. Alla dj's med fett dansgolv har en sådan svaghet. Och Elvis Crespo från Dominikanska republiken levererade ju för inte så värst länge sedan en hänsynslös megahit, Suavemente, som jag inte heller hade hjärta att lämna därhän. Nuförtiden brukar jag spela några baile funk-spår. Snacka om röj, tur att jag inte förstår texterna. Jag har emellertid funderat på att lära mig arabiska på nått mer organiserat sätt. Jag vill gärna förstå kärlekstexterna på mina skivor… och snacka lite arabiska med mina gäster.
Jag har också spelat en hel del från Afrika söder om Sahara och från Afrikas horn. Det senaste som tog mig på sängen för nått år sedan var västafrikanska African Disco. En samling 70-talsdiscolåtar som återigen bevisade att hur mycket man än har hört finns det alltid nått svängigare kvar.

Jag spelar ju förstås inte bara mina senaste skivor. Det finns låtar och artister jag alltid kommer tillbaka till. Jag har nämnt några. I runda slängar är säkert en fjärdedel av låtarna jag spelar en normalkväll nån slags klassiker. Önskemål faller ofta in i den kategorin:

Habibi! (förhoppningsfullt)

Jaa! (blink, blink)

Men snälla kan du inte spela Habibi? (Ibland med tillägget) Jag skall gifta mig! (eller) Min kompis fyller år!

Du menar Habibi (nour el ain) med Amr Diab. (sakligt)

Ja! (lyckligt)

Okej, om en liten stund. (förtroendeingivande nickning)

j3.jpg

Jag spelar den låten rätt ofta. Amr Diab har gjort massor av feta hits, typ i snitt en per platta och vi är väl uppe i minst ett tiotal, jag får räkna på det där. Jag har inte hans tidigare plattor. Faktum är att jag inte är så intresserad av artisterna som av deras låtar men jag kan säga så här att en av mina kvinnliga vänner anser att Amr Diab är en riktig pudding.

Habibi betyder förresten älskling. Det första arabiska ord jag lärde mig, strax innan alb som betyder hjärta, ja det var ju inte sant, vi har ju en hel massa arabiska låneord i svenskan, och sen kunde jag sedan tidigare ins'allah – om gud vill – och salam aleikum – goddag/guds frid. Det var för övrigt Gambias dåvarande konsul här i Sverige Carl Davidsson som för ganska många år sedan på ett fik i Simrishamn lärde mig vad ins'allah betydde, jag hade genast svar på tal:

Om gud vill och skorna håller!