Cheb Oman?

March 20, 2006

Varför kallar jag mig Cheb Oman?

Fram till 1997 var jag dj Richard men när jag skulle spela på klubb Re:Orient och fick frågan vad jag kallade mig insåg jag att dj Richard inte dög riktigt. Egentligen spelar det ingen roll men dj;ing är trots allt showbusiness och lite kul ska man ju ha. På den tiden spelade jag mer raï än vad jag gör nu. Inte så att jag tycker mindre om raï nuförtiden, inte alls, men jag hade helt enkelt inte lika mycket egyptisk och libanesisk musik som nu.

Den första orientaliska skiva jag köpte var Kutché. 1989. Jag gick hem och la vinylen på skivspelaren, med vissa förväntningar. Jag hade läst en kort blänkare i en kvällstidning där det stod om någon slags arabisk 'blues' och jag tyckte att det lät spännande. Jag har alltid varit intresserad av orienten. Vare sig det gäller mat, kläder, 'bilder', politik, religion, kultur eller historia. Vid den här tidpunkten hade jag precis kommit hem från min andra Indienresa. Min budget hade varit sanslöst låg och jag hade inte tänkt på att köpa nån musik. Jag hade precis börjat dj;a, mest rock'n'roll, och kände ett behov av att hitta nya grejer att krydda mitt set med.

Khaled tog mig med storm. Jag tyckte Kutché var ultracool. Jag spelar den fortfarande då och då. Den är nog, delvis av sentimentala skäl, min orientaliska favoritskiva och jag tycker också, även om konkurrensen är rätt hård, att Kutché är Khaleds bästa platta. Men min favoritlåt med Khaled är Raba-Raba från plattan Kenza från 1999.

Jag letade men hittade inte så mycket mer raï vid den här tidpunkten. Dock samlingsplattan Rai rebels som innehöll superhiten N'sel Fik av Chaba Fadela och Cheb Sahraoui samt skivan Nights without sleeping av magiska Chaba Zahouania. Vilka sanslösa plattor! Tyvärr lyckades jag inte få så många andra att tycka så även om jag pluggade en eller annan raï-låt varje gång jag spelade.
Sen hittade jag Multi Kulti i början av 90-talet och köpte en platta med Asha Bhosle som jag alltid spelade första spåret, Khub Chena Chena, på. Där hittade jag också samlingsplattan the best of Turkey med låtar av Ibrahim Tatlites och andra turkiska superstjärnor. Just Tatlites har jag följt upp och spelat mycket genom åren. Men den stora orientaliska favoriten på mina dåtida dansgolv, från just den här skivan, blev I love you av Ümit Besen. Det kommer fortfarande kompisar från förr och önskar den låten. En grekisk orientallåt, som jag hade hört på P3, som jag brukade spela vid den här tiden var Aman av Dante. Inte så att den var nån sommarplåga direkt men den låg på nån slags andrarangsspellista ett tag. Jag hittade singeln på Ginza för ingenting och femtio nått halvår senare. Sen kom Didi. Vilken låt. Och jag hade glädjen att uppleva Khaled live några gånger i den vevan. På Mejeriet i Lund och på Hultsfred. Cheb Mami såg jag tillsammans med en kompis och ett femtiotal andra tokfnattande raïdiggare på Roskilde.

Men jag hade inte riktigt fått idén att spela huvudsakligen eller bara orientaliskt, det hade jag varken skivor eller klubb till ännu. Inte förrän jag 1996 började spela plattor på Café Ariman på klubben Kapuschong som drevs av gamla Creepsorganisten Hasse Ingemansson och Mårten Sandén från Ramblin' Records och märkte att folket som hängde på Ariman var öppna för orientaliska tongångar. Så växte mitt orientaliska set fram organiskt accelererande.
1997 hörde jag för första gången Amr Diab och Warda och en del andra egyptiska artister och drabbades av någon slags uppenbarelse. Jag hörde också talas om klubb Re:Orient i Stockholm, via Magnus Multi Kulti som ju var/är resident-dj där, och undrade om dom inte ville prova mig som gäst-dj. Det var 1997 eller 98, tror jag.

chebarna och chabarna var inte gamla och visa utan unga och arga. Dom sjöng om sex, alkohol, arbetslöshet, kärlek, exil… till en musik som var en mix av mötet mellan olika musikaliska traditioner, även västerländska, i den syndiga hamnstaden Oran

Jag spelade massor av raï. Då borde jag ju kalla mig Cheb. Jag var ju ex-punkare. Och raï är ju rebellmusik. Cheb, eller femininformen chaba, betyder ung. Motsatsen till cheikh eller cheikha, som den gamla tidens musiker kallade sig. Cheikh betyder gammal eller snarare herre, underförstått fin herre. Cheikherna sjöng om traditionella ämnen, frihetshjältar och annat uppbyggligt. Men chebarna och chabarna var inte gamla och visa utan unga och arga. Dom sjöng om sex, alkohol, arbetslöshet, kärlek, exil… till en musik som var en mix av mötet mellan olika musikaliska traditioner, även västerländska, i den syndiga hamnstaden Oran. Den kanske viktigaste enskilda ingrediensen var de kvinnliga festsångerskorna som på trettiotalet tog steget från traditionell bröllopsunderhållning till de små nattklubbarna i källarplanen i den judiska stadsdelen. Legendariska Cheikha Rimitti, som spelar på Re:Orient festival i sommar, började sin karriär på dessa klubbar. Den som vill veta mer om raï kan konsultera mina länkar.

Så långt Cheb. Jag heter Öhman. ta bort prickarna och det onödiga h;et så har vi ett arabiskt land. Oman. Vad kan vara mer passande. My name is Oman, just like the country.

Jag tänker Bobby Peru och Wild at Heart.

Som grädde på moset täcker jag, med mitt dj-namn, nästan hela den geografiska bredden i musiken jag spelar, från Oran i väster till Indiska Oceanen i öster.

Advertisements

One Response to “Cheb Oman?”

  1. Digeteews Says:

    hmm interesting site. Sometimes I can’t help but show you my moist work I have a nice joke for you) Why did the bald man put a bunny on his head? He wanted a full head of hare.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s