Khaled är en egen Partyzone

Sitter och njuter av en ny Partyzone – nr 24 – och lite annan persisk musik tex en lysande låt av Mehrdad som heter Ashpaz Ashi. Och en hysterisk technolåt av dj Ashkan & dj Koosha – Doset Daram – som jag tror att jag ska chockskada Ariman med ikväll. Ska spela vårens sista Oriental Ballroom om några timmar. Men tankarna är på konserten med Khaled igår. Jag råkade radera hela innehållet i kameran när jag skulle ladda över bilder men jag slänger upp lite bilder om det går att trolla fram dom igen. Får kolla på det imorgon. Det var några gnällspikar som tyckte att det var lite sisådär – konserten alltså – men jag tycker det var helt suveränt. Stämningen i publiken, förväntningarna, dansen allt var perfekt. Och när Khaled draperade sig med algeriska och marockanska fanor som publiken kastat in och tryckte dom mot hjärtat så jag vet inte riktigt vad som skulle vara dåligt. Han hade ett tajt band med sig och dom spelade nästan alla stora hits; Didi, Raba Raba, Chebba, Aïcha, osv, men tyvärr inte Abdel Kader som kanske är något av det bästa han gjort. Visst var han lite tröttare än när jag såg honom ‘93 och ‘94 men vad kan man kräva. Det kanske var en dag på jobbet för honom men för mig och för större delen av publiken så var det världens bästa fredag. Khaled är ju kingen. En skillnad mot ‘93 är att de tidigare helt obligatoriska cigarettändarna under låtar av typen Aïcha nu är utbytta mot ett hav av mobiltelefoner och kameror som låter scenen flimra i hundratals omedelbara miniexponeringar. Jag spelade själv med viss möda in en åttaminutersversion av Didi som kanske dyker upp i en ny post imorgon om tekniken nu tillåter. 

Oriental Ballroom och Khaled

Jag spelar allt enligt planerna på Oriental Ballroom lördagen 7 juni som är sista klubben innan sommaruppehållet. Kvällen till ära uppträder Almaza med sin orientaliska dansshow c:a 23.30.

Och alla ni som älskar Khaled – artisten med Didi och Aïcha och alla dom andra raïhitsen – har chansen att se honom samma helg. På fredag spelar han i Malmö Folkets Park, på lördag i Göteborg och på söndag i Stockholm. 

Ett drömspel med Haifa och 2 ggr Karam

Haifa, Fares Karam, Najwa Karam och en del andra libanesiska artister uppträder på Globen 20 september, biljetter från 265 – 1015 kronor på ticnet.se

Jag har ju en bild på Najwa Karam på väggen – från albumet Ruha Ruha – och jag missade henne för några år sedan när hon spelade i Köpenhamn. Och Haifa och Fares Karam ser jag gärna var för sig också…

Lätt plätt som sommaren

Det var väldigt kul att spela på Kägelbanan/Re:Orient Klubb igen, som alltid. Jag får massor av feedback på mina Stockholmsbesök. Just det faktum att jag spelar ett varierat utbud av nya och en del gamla hits uteslutande från Mellanöstern går hem. Ja det är ju självklart förstås. Hur skulle jag annars spela?

Tja i Lund på Oriental Ballroom spelar jag ju lite spretigare, förutsättningslösare. Jag mixar in en del annat som jag stöter på. Periodvis har jag spelat fransk hip hop, russendisko, baile funk, afropop, bollywood, bhangra, bucovina club… allt beroende på tillgång och efterfrågan skulle man kunna säga. Har jag några nya läckra låtar från Långtbortistan så spelar jag givetvis dom. Och om det är ett stort glatt gäng perser på dansgolvet så spelar jag lite mer persiskt. Och ibland på vissa klubbar/tillställningar spelar jag bara arabiskt. Lätt plätt som sommaren.

dj Cheb Oman till Re:Orient och Malmöfestivalen

Imorgon kväll, lör 24 maj spelar jag skivor på Re:Orient klubb och det blir givetvis lika kul som vanligt. Preliminära gig i framtiden lör 16 aug på Malmöfestivalen på Jerikos scen och fre 19 dec i Stockholm på Re:Orient klubb. Sista Oriental Ballroom på Ariman i Lund för våren blir dagen efter Khaled lör 7 juni.

I Love Oriental Music

Jag har precis startat en grupp på Facebook med namnet ‘I Love Oriental Music’ och det är huvudsakligen ett statement, jag kommer inte att försöka sälja något. Endast i undantagsfall kommer jag att göra reklam för mina egna gig. Däremot kommer jag att skriva ett och annat aktuellt. Exempelvis har jag skrivit att Khaled kommer att spela i Malmö Folkets Park 6 juni. Gruppen är helt öppen.

Khaled

Jag såg Khaled på Hultsfredsfestivalen i början av nittiotalet, ‘93 kanske, och något är senare på Mejeriet i Lund. ‘Didi’ var en ny supermegahit. Och konserterna var bara skitbra. Nu spelar han på Malmö Folkets Park fredag 6 juni och jag ska gå dit. Vilken inledning på sommaren – kunde inte ha börjat bättre.

Jag tror inte att Khaled behöver någon närmare presentation men om man har en kompis som inte har hört så mycket orientaliskt så kan Khaled vara en lämplig introduktion till denna sköna nya värld. Raïmusikens register ligger lite närmare ett standardeuropeiskt öra än musiken som skapas i exempelvis Egypten eller Levanten. Den första orientaliska musik jag hörde var mycket riktigt Khaleds ‘Kutché’ 1989. Sen blev det mer och mer turkiskt, indiskt, arabiskt…

‘We don’t like Hitler in Germany!’

När var den senaste gången jag gjorde tre spelningar på två dagar? Det har jag inget färskt minne av. Men en av dessa tre spelningar var mer av sit-in karaktär. En och en halv timme på den Palestinska Kulturfestivalen igår tidig kväll var en soft tillställning för en dj, ingen stress om man säger, men trevligt. Flera av de som var där – i ett fullsatt Panoras café – undrade vad det var för låtar jag spelade, så jag levererar en spellista för dem som inte frågade.

Jag inledde med Wardas fantastiska Batwans Beek, Warda är ju en stjärna ur det äldre gardet så jag brukar inte spela hennes låtar i någon större utsträckning men vid en lugnare tillställning är hon ju helt självklar. Hon har gjort massor av underbar och extremt kvalitativ musik. Hon är naturaliserad egyptiska. Men med internationell fransk/algerisk/libanesisk bakgrund. Warda betyder ros. Och Batwans Beek är en klassisk bellydance-hit som finns i ett otal versioner, detta är den bästa.

Nästa låt heter Kulna Majareeh – jag är lite osäker på vokaliseringen (man skriver vanligen inte ut korta vokaler i arabisk skrift) av en annan klassiker, syriern Georges Wassouf. Han har en väldigt speciell sångröst som kommer fram väldigt bra i den här låten, han liksom dansar, snubblar, leker med rösten som ingen annan.

Därefter spelade jag en gammal hit med al-jeelkungen Amr Diab. Hans senaste hit regerar alltid gaturummets vokala del i Cairo och andra platser. Hans största hit är också arabvärldens största pophit genom tiderna, Habibi (nour el ain). Jag valde emellertid att spela Ei Yaani.

Ovanstående låtar tillhör avdelningen ‘gamla örhängen’ medan nästa Yawmyat Rajoul Mahzoom av irakiern Kadim Al-Saher är en nyare låt från artistens senaste platta med samma namn. Man kan ha synpunkter på transkriberingen av arabiska namn och låtar. Men så här stavas artistens namn på skivan ifråga. 

En annan av mina absoluta favoriter är Najwa Karam. Och i linje med mitt hjärtas önskningar valde jag att spela Atshäna (min vokalisering, många arabiska bokstäver är dessutom emfatiska och saknar motsvarighet i svenskan). Ordet betyder åtrå (ungefär). Najwa Karam är från Libanon.

Nästa låt är nyare. Ala Rasa av irakiern Rida El Abdallah. Jag använder den som ringsignal i min mobil och om man besöker min hemsida är det denna låt man får höra.

Därefter spelade jag en annan klassiker Ragheb Alama. Han har gjort massor av bra låtar, jag spelade Elli Ftakartou. Jag tror att han är egyptier. Han är åtminstone verksam där. Men det säger i och för sig inte så mycket. De allra flesta arabiska artister gör en vända i Cairo, arabvärldens kulturella huvudstad.

Därefter spelade jag en av mina favoritlåtar med den egyptiske sha’abi-sångaren Hakim Esma Yalli. Jag skrev precis en post om Hakim med anledning av hans spelning på Inkonst i förra veckan. 

Saad är en yngre sha’abisångare som har blivit extremt stor under senare tid. Jag gillar hans Bil Arabi Kedah väldigt mycket. 

Sedan spelade jag en ny fräsch bellydancehit med libanesiska fotomodellen Haifa som jag inte har funderat på hur man skall vokalisera men kanske Fakrney.

Ehab Tawfik heter en egyptisk artist som har gjort en hel radda med ultrafeta arabiska pophits som jag brukar gödsla ihärdigt med när jag lirar. Han har mer hjärta och smärta än vilka två andra artister tillsammans du än väljer. Men Heya Naksak är en rätt sparsmakad låt som kanske gör sig bättre på en kultursoarée. 

Därefter spelade jag en låt från en relativt färsk irakisk samlingsplatta som jag tycker mycket om. Tyvärr är skivomslaget lite svåranalyserat för en färsk arabstudent så att det enda jag nu kan säga är att jag tror att artisten heter Yosef.

Det är svårt att undvika närkontakt med nya libanesiska superstjärnan Nancy Ajram om man är dj och koncentrerar sig på arabisk musik. Oul Tani Eyk är en suverän extremdansant korsning mellan modernitet och tradition. Arabisk popmusik har alltid drivande rytmik, den här låten är inget undantag.

Sen spelade jag – på begäran – ytterligare en låt, från senaste plattan, med Amr Diab som heter Rohy Mentahalak. Ett bra exempel på en musikstil som också kallas Mediterranean.

Det senaste stjärnskottet bland det lite mer gräddiga yngre Cairo är Tamer Hosny. Låten och plattan heter Bint El-Eey. 

Sen spelade jag en låt med libanesiska (?) sångerskan Nawal som heter äh… Lou Käna kanske. 

En annan libanesisk sångerska som har gjort några extremt attraktiva poplåtar är Marya. Tehayelni är en av dessa.

Jag avslutade med Bastanak av Eleesa. På en och en halv timme hinner man inte med mer än en hint. Det finns fler artister på en komplett spellista och det finns fler låtar än en med de flesta artister.

Efter att ha avslutat på Panora hastade jag vidare till Lund för en spelning på min klubb Oriental Ballroom i Lund. Jag var lite mör men det blev en fet kväll som vanligt, mycket folk, fuktig stämning – lönehelg – och dans, många stammisar och en hel del nya människor, bland annat en mysko besserwisser som med bestämdhet hävdade att jag hade spelat en amerikansk hip hop-låt, som han ville höra igen, struntprat naturligtvis, jag spelar inte amerikansk musik som saknar en tydlig orientalisk koppling. Exempelvis lirade jag några låtar av Foxy Brown som innehöll samplingar av Ragheb Alameh respektive Samira Saed när det begav sig för några år sedan. Och jag spelar ju givetvis lite Teherangeles Pop också. Den enda hip hop jag hade spelat under senare delen av kvällen var Saïan Supa Crews La Patte och den är ju fransk. För övrigt ett indirekt önskemål från en fransyska som undrade om jag kunde spela nått mer franskt – jag hade tidigare spelat Je veux vivre en popdänga av Faudel. Jag tar gärna önskemål, i mån av tid och lust, som funkar på ett ‘orientaliskt’ dansgolv. 

Men min dj-helg började redan på fredagen med en spelning i Uppsala. Uppsala är ju en rätt konservativ stad. Jag gillar i och för sig äldre bebyggelse och det finns en hel del sånt i denna stad men jag blev nästan full i skratt när jag strosade förbi ett brackhäng med utmärkt läge vid ån som helt utan ironi – rätta mig om jag har fel –  heter Carl Philip. Det skulle knappast kunna ligga i Lund/Malmö. Visserligen kan man bland se ett inramat porträtt av konungen ibland men då får man lätt intrycket av att det är frågan om något slags skämt. Så icke här. Nåväl, stället jag spelade på är en queerklubb som heter Pink at Orange och den var väldigt trevlig och alls icke konservativ. Arrangörerna hade bett om extra mycket rysk musik så jag gjorde mitt bästa för att mixa in mera russendisko – och lite mer balkanprylar – i mitt vanliga set. Och det gick vägen. Folk dansade och var nöjda. Störst jubel vid Leningrads WWW - namnet till trots, en oförskämt bra låt, som få kan värja sig mot – och Gogol Bordellos American Wedding. Men de arabiska och turkiska låtarna funkade fint också. 

Arrangörerna var mycket trevliga, en av dem pluggade för övrigt arabiska. Jag blev bjuden på middag, mitt emot Carl Philip, på ett grekhak som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på men maten var god och läget alldeles vid vattnet är synnerligen exklusivt. På efterfesten som blev ganska lång och fuktig, min lördag var lite ansträngd, satt vi ett gäng och drack vin, snackade och lyssnade på musik som vanligt. Det var då jag fick en insikt i uttrycket understatement när en tysk kille som skulle hem till Halle tidigt nästa dag lite försiktigt, vädjande hasplade ur sig “We don’t like Hitler in Germany”. Han menade nog att man inte brukade diskutera Hitler i de banorna som killen som satt mittemot honom som enträget småheilade med alltför vän stämma och yttrade saker som “Oh, Hitler is sooo sexy” eller “Hitler’s got a cute butt…” Men, men… vad gör man inte för att provocera? Jag har ju visserligen avhållit mig från heilande men visst, ändå, been there, done that.

Och visst blev Uppsala en frisk upplevelse, jag kommer gärna på besök igen!

 

jag kommer att fortsätta denna långtifrån klara post senare 

Hakim på Inkonst

Hakim är en suverän liveartist. Igårkväll i Malmö hade han med sig ett tight rytmbaserat 13-mannaband med gnällig blåssektion, två(!) tongivande keyboardister och en ofrånkomlig dragspelare. Men även om bandet faktiskt stod på egna ben – så är inte alltid fallet när uppgiften är att backa upp en diva – så är Hakim en speciell typ av stjärna. Både glitter och jord, bildligen och bokstavligen. Han har en ovanligt lekfull och sensuell scennärvaro – inte bara för att vara fyrtiofem och man – och exklusiv publikkontakt. Bandet gjorde flera magdansnummer och även om Hakim själv gör en del markerande moves med höft och axlar och dessutom danskommenterande minspel kunde han givetvis inte låta bli att plocka upp en snygging från publiken som dansade riktigt bra ‘magdans’ – det var ett fett gäng tjejer som trängdes framför scenen. Han utnyttjade också publikens sångvilja på ett chosefritt sätt. Om folk verkade kunna texten fick de sjunga med vissa partier men det var inget tjat om att sjunga med här i den här refrängen eller andra ansträngda försök att domptera publiken. Det bara flöt på. Så lätt.  Jag blev extremt nöjd när bandet redan en kort bit in i settet smällde till med en habil version av min favoritlåt Esma Yalli. Något senare blev jag mäkta orolig när de inledande tonerna av Ya Albi nådde mina öron. Hur skulle detta gå? Hakim spelar ju normalt sha’abi (och live en del utpräglade bellydancenummer). Ya Albi är så nära mediterranean disco en sha’abisångare kan komma. En svinbra låt men jag har blivit trött på den, och live, här och nu. Grejen är den att på skiva gör Hakim låten som en duett med Puerto Rico divan Olga Tanón och det är en ultrasvängig hit. Men det blev en SÅ BRA version, och återigen ett band och en sångare med världens roligaste och naturligaste scennärvaro. Jag var trött när jag kom och pigg när jag gick. Det var en juste konsert. Dessutom träffade jag lite folk som jag kände, exempelvis dj Rustan som värmde upp med blandade egyptiska och nordafrikanska hits är en inte bara trevlig utan också legendarisk Inkonst-dj. Sedan var ju givetvis hela magdansmalmö på plats – Anna Visser, Aida Al-Khalidi, Lilian… Och en massa andra nya och gamla kompisar.

Hakim versus Amr Diab, Hakim versus Saad

Egyptiern Hakim har aldrig spelat i Skåne förr. Men ikväll kommer han till Malmö och Inkonst på klubben Disko Partizani och spelar och det ska bli ett rent nöje att gå och kolla in honom. Han är en klassiker och om man är intresserad av arabisk musik men inte känner till så mycket är det en bra artist att börja med. Allt han rör vid svänger så det räcker. Hela musikstilen, shaabi, svänger hårt. Det är förorternas och folkets musik (shaabi betyder folk) i motsats till den urbana elitens musik som kallas al jeel. Det stora namnet i den genren är Amr Diab. Också värd att kolla in för den nyfikne. Men båda dessa artister har stora delar av sina karriärer bakom sig. Och båda har nya fräscha stjärnskott framför sig. I Hakims fall heter han Saad och i Amr Diabs fall Tamer Hosny. Men hursomhelst, Hakim är en erkänt fet liveakt. Och ikväll är han här!